Vad är det som är svårt att fatta?
Ingen fattar hur det är att sitta i rullstol, ingen fattar hur det är att ha en cpskada. Alla tror att det är så himla lätt hela tiden, alla tjatar på en att man ska göra det & det. Jag vill oxå kunna springa, kunna vara hemma själv, jag vill oxå kunna vara ute själv, kunna vara helt vanlig! Inte ha en vuxen som ska titta till en hela tiden. Ingen fattar hur det är. Alla tjatar om; jag skulle oxå vilja ha en permobil. " Amen sitter du i en sån hela dagarna så är det inte speciellt kul . " Fatta någon jäkla gång! Jag har inte valt det här livet själv, kan någon fatta det någon gång? Jag vill kunna vara som mina vänner, helt vanliga. Inte ha någon som ska säga till mej vad jag får göra & inte. Hoppas någon fattar hur svårt det är nu, är jag lat om jag ligger på Move & walk i fyra timmar, fyra veckor nästan varje dag & kämpar? Jag vill kunna gå, gå, gå! Jag önskar att jag kunde visa alla hur det är & sitta här i denna rullstolen. Men det kan jag inte, hur ska jag då kunna visa så att ni förstår? Jag hade velat visa er. Men jag vet inte hur? Tack till alla mina vänner som gör mej glad! Hoppas ni har fattat nu?!
& tro mej , det är svårare en vad ni tror!
Håller med!! Dt e ingen som fattar
Finns här<3
Tjejer, Johanna och Jossan. Även om vi inte kommer att fatta hur det egentligen är att sitta just i rullstol, så försöker vi att förstå..
Eller jag iallafall, och när jag tjatade på dig att du skulle kämpa lite mer ex. inte gråta varenda gång du skulle rida, så gjorde jag det för att jag visste att du kunde!
Johanna, du är otrolig. Jag älskar dig, och har räknat att ha dig kvar som min vän livet ut. Du är så mycket mer än bara min "brukare", tänk när vi är på vår långresa i thailand efter att du har gått ut gymnasiet;)
Men tillbaka till saken! Nej, vi vet inte hur det är att ha en cpskada, och kommer aldrig förstå hur du mår över detta. Men det ÄR inget du kommer att kunna ändra på, kanske låter tyket, men vi båda vet att det är sanningen. Men det ni kan sträva efter är att bli bättre på era egna sätt. Utveckla er själva, ha en egen vilja, och låt ingen jävel köra över er bara för att ni sitter i rullstol. Ni har många möjligheter i dagens samhälle, att kunna göra det ni vill! Så låt inte rullstolen va ett hinder, se det som en möjlighet, ni båda är speciella och underbara!
Hej Johanna
Jag är glad att du vågade uttrycka dina känslor på bloggen. jag vet inte om du läst mitt motto, men en del av det lyder i alla fall; att våga visa känslor gör en bara starkare.
ett tips till svåra dagar är att försöka göra något som du kan drömma dig bort i. försvinna ett litet tag och bara få vara Johanna. du vet att vi som känner dig tycker att du är en jättehärlig person.
kram Amanda
Hittade din blogg via Amanda H (jag är hennes ass), jag har träffat dej, förra året på Move and walk och måste bara berätta att jag tycker du är en härlig, rolig och tuff tjej!
Vill även ge dej en stor stor bamsekram, för även om jag inte helt kan förstå hur det är att vara bunden till en rullstol/permobil och till att alltid ha vuxna omkring sig (ass o föräldrar) så gör jag alltid mitt bästa för att försöka förstå!
Var rädd om dej och fortsätt kämpa för vad du är, för vad du kan och för vad du kommer att lära dej!
